Ammarnäs – Hemavan 2007

Dag 1 Torsdag 8/3

Upp, upp, upp…

Nu bär det iväg!Med humöret på topp och fulla av förväntningar spänner vi på oss skidor, ryggsäck och pulka och tar turens första stavtag från Ammarnäs vid 10-tiden. Precis som väntat börjar turen med åtta kilometers motlut mot Aigertstugan. Tur att vi är fulladdade med energi efter en stadig frukost i Sorsele. Vädret som bjuds för dagen är grått och mulet med ett par minusgrader. Väl uppe på kalfjället tappar vi bort leden för en stund vilket gör att vi passerar en god bit ovanför Aigertstugan.

Filmjölk & döda lämlar

Dålig siktIngen skada skedd att vi missar stugan med någon kilometer. Tvärtom känns det som vi vunnit höjdmeter genom att inte ta omvägen förbi stugan. Siktet för dagen är inställt på raststugan mitt på fjället ca 8 km väster om Aigerstugan där va planerar att slå upp tältet. Fortfarande är det en bra bit kvar till vi når dagen högsta punkt och vi kämpar oss på uppför. Sikten försämras nu allt eftersom och det börjar bli svårt att se var leden går eftersom det är svårt att se från ett ledkryss till ett annat. Känslan kan närmast beskrivas som att skida i filmjölk. Precis allting har en jämn grå ton och det är svårt att utskilja några konturer över huvud taget.

På vägen uppför träffar vi på en död lämmel som dukat under för de bistra förhållandena i vildmarken. Förutom den döda lämmeln möter vi även ett par livs levande poliser och en naturbevakare på skoter. Tältet på plats!Slutligen planar uppförsbacken äntligen ut och vi får vila ut lite. Efter ytterliggare några kilometer når vi fram till vår planerade lägerplats. Klockan är nu ungefär 17. Vi slår upp tältet och det visar sig att de nyinköpta snötältpinnarna fungerar optimalt. Efter att tältet är väl förankrat tar vi fram köken och lagar en efterlängtad middag bestående av stekt falukorv och massor med makaroner. Middagen avslutas med varm choklad blandat med rom, smaskens! Efter diverse bökande och stökande i tältet drar vi igen sovsäckarna och slocknar.

Dag 2 – Fredag 9/3

Sjusovare …nästan

Vacker morgonEftersom vi har en lång dagsetapp framför oss är målet att släpa oss upp vid sextiden men vi drar oss till tjugo i sju. Precis som det brukar vara första natten har vi vaknat lite då och då, trots att natten varit bra utan vare sig vind eller kyla. Efter att ha krånglat på oss kläderna blir det Andreas specialfrukost bestående av havregryn och varma koppen fruktsoppa blandat med vatten. En utefrukost som definitivt kan rekommenderas för den som inte provat. Idag är vädret och sikten mycket bättre än igår. Efter frukost packas tältet och dagen etapp påbörjas med en lång utförslöpa. Skönt! Efter att ha bromsat och plogat oss fram i ett par, tre kilometer bär det av uppåt igen. Vi tar en ”nöt-och-vatten-paus” vid en liten raststuga innan den värsta stigningen börjar. Passar även på att skicka några sms. Det gäller att passa på eftersom mottagningen hittills har varit ytterst sporadisk.

Uppför, uppför, uppför men när vi når krönet öppnar sig en vacker och mäktig utsikt ända bort mot Syterskalet som vi så småningom ska passera på vår väg mot Hemavan. Efter att ha njutit av vyerna och tagit några bilder fortsätter vi färden som denna gång går genom fjällbjörkskogen ner mot Servestugan.Snyggaste vurpan... Ställvis är det ganska brant utför. Vi skrämmer ett gäng ripor när vi kommer dundrande och Andreas lyckas med turens hittills snyggaste vurpa när han väljer att använda ”textilbromsen” istället för att riskera att bryta av skidorna. Sista biten mot Serve känns otroligt lönndrygt som det så ofta gör när man tror att man snart är framme. Till slut når vi ändå stugan där vi lunchar och pratar med stugvärden som ger oss lite tips och råd inför dagens andra etapp som mäter 16 kilometer.

Fullkittad fransman

Sträckan mot Tärnasjöstugan visar sig bli lång och segdragen. En höjdpunkt var i alla fall mötet med den ytterst välutrustade fransmannen Chris.Välutrustad fransman Han hade startat i Funäsdalen för två månader sedan och var nu på väg mot Nordkap!! Tji fick vi som kände oss inte så lite tuffa som skidade åtta mil mellan Ammarnäs och Hemavan. Under resans gång hade han bland annat hunnit med att bli insnöad och inblåst tolv dagar på en för vår del obekant plats som hette ”Èlags”.

Efter en del huvudbry om vad detta kunde vara för märklig plats kom vi fram till att han faktiskt menade Helags i Härjedalsfjällen. Han hade också övergett moderna larvigheter som therma-a-rest-liggunderlag till förmån för renskinn som han varmt rekommenderade. Detta möte blev en välbehövlig energikick eftersom sista biten mot Tärnasjöstugan kändes evighetslång. Devis pga att vi var tvungna att följa skoterleden eftersom ingen skidåkare hade orkat spåra den kortare skidleden. Vid 17-tiden får vi till slut syn på stugan som inte är helt lätt att upptäcka från skoterleden. Vi visas till vårt rum för natten av den mycket trevliga stugvärden Inger innan det är dags för middag.

Gourmetmiddag & Relax

Andreas som är matansvarig trollar fram tjälknöl i ädelostsås med potatismos och öl till. Helt sjukt gott!Gott med mat! Efter middagen eldar vi igång bastun och efter tre vedpåläggningar är det dags för ett efterlängtat bastubad. Otroligt skönt att mjuka upp ömma och stela muskler. Bastandet avslutas med en dusch i den takupphängda hinken. Inte så dumt att bli ren heller. Efter lite ”kvällstoalett” stupar vi i säng vid 22-tiden. Ölen från middagen och bastun gör sig dock snart påmind och vi tvingas båda ut för att pinka vid midnatt.

Dag 3 – Lördag 10/3

Morgonstök och åldersförvirring

Även idag ringer klockan vid 06 och den här gången lyckas vi släpa oss upp ganska omgående. Vi vet nämligen att vi måste komma iväg tidigt för att hinna med dagens dubbla etapp på 14+12 km. Käkar Andreas smaskiga standardfrukost samt stökar med vattenhämtning, vedhuggning och städning av vårt rum innan vi ger oss iväg. När vi ska betala för natten tipsar Inger som tror vi är 22-23 år om fjälluffning för de som är under tjugofem. Tack för tipset, det låter ju toppen säger vi men nu är ju saken den att vi är 29 och 30. En lätt generad stugvärd försöker släta över fadäsen som vi givetvis tar som en komplimang. Vi skrattar lite mer åt lustigheten och påbörjar sedan dagens första etapp mot Syterstugan.

Vredesutbrott

PulkdragningDe första åtta-nio kilometrarna går längs skoterleden på Tärnasjön. Rätt trist men vi tjänar faktiskt ett par kilometer jämfört med skidleden som går runt sjön. Vädret är fint med en del moln och utsikten är det definitivt inget fel på. Halvvägs genom björkskogen upp mot Syterstugan känns det ordentligt i benen och blodsockret sjunker allt mer. Markus som drar pulkan får ett plötsligt vredesutbrott när det klabbar lite under skidorna. Andreas som försöker hålla sig för skratt erbjuder sig taktiskt nog att ta över pulkan samtidigt som vi tar ytterligare en av våra ”vatten-choklad-och-nötter”-pauser. På vägen upp mot stugan träffar vi på två ripjägare som tydligen tycker det är bättre att gå eftersom de tar av sig skidorna.

Det är inte med odelad glädje vi siktar stugan.Mot Syterskalsstugan! Vi ser nämligen också vad som väntar i början på nästa etapp, en skräckinjagande brant backe på fyra kilometer. Innan vi ger oss i kast med denna utmaning lunchar vi hos stugvärden Morgan som är överlycklig över att få se ett par skidåkare som omväxling till alla skoteråkare som han uppenbarligen inte är särskilt förtjust i. Vi stoppar i oss allt vad vi orkar för att förbereda oss inför nästa 12 km-etapp upp i och igenom Syterskalet mot Viterstugan.

Mardrömsbacke

Tung backe...Första biten från stugan är riktigt, riktigt brant. Nästan på gränsen att det alls går att dra pulkan med skidorna på. Det går inte fort men vi segar på medan massor av skotrar passerar oss. Undrar vad de tänker om oss… Andreas gör ett fantastiskt jobb med pulkan och efter många pauser har vi avverkat hela backen. Oj så skönt att äntligen vara uppe.

SyterskaletNu blir det en kort flackåkning och efter en riktigt skön utförslöpa är vi inne i själva Syterskalet. Nu återstår ca sex kilometers flackåkning till stugan. En åkning som visar sig bli riktigt, riktigt lönndryg. Vi tror aldrig att vi ska komma fram. Det blåser en del nu men vyerna är fantastiskt vackra. Till slut skymtar vi äntligen stugan och efter en stund är vi faktiskt framme.

Extremåkare

DagbokenDet första som möter oss vid stugan är två elektriker utrustade med hjälm och stjärtlapp. Nu ska det bli extremåkning av och de ger sig iväg uppför branten bakom stugan. Stugvärdarna är ute på tur så vi går in i en stuga och väntar. Efter en stund dyker de upp och vi får sängplatser i ett åttabäddsrum tillsammans med två tyska herrar. Vi betalar för natten samt shoppar lite öl och godis i stugkiosken. Tydligen ser vi väldigt ungdomliga ut för återigen tas det för givet att vi ska betala ungdomspriser. Andreas bjuder återigen på gourmetmiddag bestående av souvas med grädde och potatismos som sköljs ner med lättöl och rom. Övriga stuggäster sneglar lite avundsjukt på vår festmåltid. Till efterrätt blir det kaffe, Digistive-bars och mer rom. Kvällen avslutas med disk, vattenhämtning och författande av turbeskrivning.

Dag 4 – Söndag 11/3

Manchester & Big buffalo meny

Manchester-ledKliver upp först av alla eftersom vi vill vara säkra på att inte missa bussen som går från Hemavan vid 15-tiden. Innan vi ger oss iväg äter vi vår ordinarie frukost och hämtar in vatten. Sista etappen in mot Hemavan bjuder också mestadels på flack åkning. När vi kommer fram till bron vid över Syterbäcken upptäcker vi att leden är helt nypistad, som att åka på manchester. Flottig burgareNu väntar en sista stigning uppför innan det bär iväg neråt genom björkskogen. Väl uppe på toppen ser vi rakt ner i dalen mot Hemavan. Återkomsten till civilisationen firas med rom och minicigarrer.

Nu går det ordentligt utför och vi plogar oss hela vägen ner till stora vägen och följer sedan skoterleden de sista kilometrarna in till centrum i Hemavan. Det visar sig att vi hållit rena rakettempot för klockan är bara 11 vilket innebär att vi lätt hinner med bussen som går vid 12. Dessutom hinner vi äta en riktig ”big buffalo”-meny på Sibylla. Sällan har hamburgare och strips smakat så gott. Vi lyckat med nöd och näppe knöla in all utrustning i bussen. Det är sista dagen på sportlovet och många skidåkare som ska hem. Vi slocknar ganska omgående på bussen och sover hela vägen till Storuman.

Slut!

Fler bilder från turen hittar ni i bildgalleriet.

Detta inlägg är publicerat i Turbeskrivningar. Bokmärk permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.
QR Code Business Card